förtroendekris

Den där Tikken och jag har för det mesta en mycket bra och fin relation.
Eftersom hon har varit en duktig hund och skött sig exeptionellt bra en längre tid fick hon stanna inomhus medan jag gick till hästarna för att morgonfodra. Vanligen brukar hon få sitta på snöret den kvart jag är borta.
När jag kommer innanför dörren igen vet jag att hon gjort rackartyg eftersom hon inte möter upp.
Visst var det så, på köksgolvet i en hög med kakao utblandat med hunddregel och diverse köksutrustning hetsäter hon en av de limpor jag bakade igårkväll. Vid kylen sitter Ragge och Skott och tittar på utan att ingripa med dregelsträngar hängande ur mungiporna.
När hon får syn på mig hugger hon det som är kvar av limpan och skenar under köksbordet till sin plats och i förbifarten visar hon upp en hörntand samtidigt som hon försöker svälja en bit bröd lika stor som henne själv.
Jag tog av henne brödet och körde henne att lägga sig. Hon var aningens upprörd över att hon inte fick behålla limpbiten som var kvar. Tikken kör ju med metoden "hitta-svälja så fort jag kan" oavsett om det är så gott.
Det är faktiskt lite svårt att hålla sig för skratt samtidigt som jag blir lej för att hon enbart är en ögontjänare och för att det inte är så roligt att städa kakao.
Hennes frihet är förlorad, det blir snöret igen.