märta

Alltså, när jag ändå är i farten så fortsätter gårdagens tema idag om än lite snällare.
Melodin den här gången är I Appladalen i Värnamo.

Det var en flicka hon var en snärta.
Hon bar det klingande namnet Märta.
Vi bruka' träffas så där ibland.
Tills dess mitt hjärta hon satt i brand.

En dag sa Märta: "Ska vi spatsera
omkring i parken och resonera,
vi kan gå runt ner på stan en stund,
sen får du följa mig på mitt rum".

På ett bananskal som låg på vägen,
där halka Märta, jag blev förlägen.
Ty kan ni tänka vad jag fick se?
Jo, Märta hade ett ben av trä.

Hon var den flicka av rätta sorten,
det fick jag se när vi kom till porten.
Hon hala klänning upp en flik,
där hängde portnyckeln på en spik.

Och när som Märta hon hade somnat,
och hennes träben hade domnat.
Jag rista' namnet i hennes bark,
allt medan Märta i sängen snark.

En tös med träben ska ni förvisa,
det har ni lärt er av denna visa.
Jag plocka stickor i fjorton dar,
och har väl alltjämt ett flertal kvar.