torsdag

Hur är det tänkt?

Ibland tycker jag att saker och ting blir lite tokiga. Tanken är toppen och jag gillar att trycka på biståndsknappen när jag pantar burkar och flaskor. Mina pantslantar går till Vi-skogen och Kooperation utan gränser istället för att vara ett irritationsmoment som dräller i skåp och påsar.
Denna dag var det bilen som tömdes på flaskor och det blev endast 2kr till biståndsknappen men ut ur maskinen kommer ett långt och fint kvitto som tackar för mitt bidrag. Allt väl så långt men jag undrar om kvittot som precis producerades i den fina apparaten åt upp mina 2kr i produktionskostnad? Det kändes liksom dumt att få en lång tackremsa tillbaka. Det hade väl räckt om den flaschat ett litet tack i den där rutan som säger "stoppa in en ny flaska"? Dessutom hade ju en liten bit träd kunnat användas till annat än att jag ska slänga den i soptunnan brevid pantapparaten. Jag tänker inte sluta trycka på biståndsknappen bara för det men ibland känns det liksom tokigt ändå.

3 kommentarer:

karin sa...

Håller helt med dej Elin. Undras hur de som hittar på tänker... inte alla gånger kan det vara Helhetssyn iaf.
Jag brukar också trycka på gröna knappen.
Ma.

Hemma hos Bröderna Bus sa...

Håller också med dig. Vad dumt!
Vilken otroligt fin header du har. Hästen och dimman bakom några kvistar, en bild som skänker harmoni. Hoppas att du mår bra. Kram

elin sa...

Busmamman; det var nog tankeöverföring idag :D