Visar inlägg med etikett visa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett visa. Visa alla inlägg

tisdag

Folkbildningspris!!

Ett gäng sköna är vi som sjunger folklig traditionell visa tillsammans och har så gjort i flera år. Den 29 april fick vi åka på SVs regionsstämma och där tilldelades vi deras folkbildningspris i form av en fin motivering, slantar och blomster. Roligt och överraskande är det att vi blir uppmärksammade på detta viset!

lördag

fullt

do dii daa då di de daa dåå dii dadililidadå, ungefär så trallas det i min hjärna eller snarare är det tomt för att det har trallats hela dagen.
Trallkurs för Lissman Gunnar Thuresson och hans fru har det varit hela långa dagen. Fy vad svårt men så roligt.

tisdag

upphakning

Efter en rolig sjungarhelg på Jamtli har jag hakat upp mig.
Titt som tätt dyker det upp enstaka ord eller en strof från någon ny visa jag lärt i helgen. Lite frusterande är det när jag nu har trallat på en och samma rad sen i morse och det dessutom är en riktig klagovisa och inte särskilt munter. Texten kommer jag inte ihåg utan bara några rackarns åhå åhå åhå åhå åhå åhå åhå ååå håååå. Tröttsamt.

söndag

märta

Alltså, när jag ändå är i farten så fortsätter gårdagens tema idag om än lite snällare.
Melodin den här gången är I Appladalen i Värnamo.

Det var en flicka hon var en snärta.
Hon bar det klingande namnet Märta.
Vi bruka' träffas så där ibland.
Tills dess mitt hjärta hon satt i brand.

En dag sa Märta: "Ska vi spatsera
omkring i parken och resonera,
vi kan gå runt ner på stan en stund,
sen får du följa mig på mitt rum".

På ett bananskal som låg på vägen,
där halka Märta, jag blev förlägen.
Ty kan ni tänka vad jag fick se?
Jo, Märta hade ett ben av trä.

Hon var den flicka av rätta sorten,
det fick jag se när vi kom till porten.
Hon hala klänning upp en flik,
där hängde portnyckeln på en spik.

Och när som Märta hon hade somnat,
och hennes träben hade domnat.
Jag rista' namnet i hennes bark,
allt medan Märta i sängen snark.

En tös med träben ska ni förvisa,
det har ni lärt er av denna visa.
Jag plocka stickor i fjorton dar,
och har väl alltjämt ett flertal kvar.

lördag

fniss

Klarar ni en fulvisa så här på lördagsaftonen? Om inte, låt bli att läsa fortsättningen. Melodin är iallafall Mitt lilla face och jag.


Katten den har fyra ben
Tuppen den har två
Pillepillesnöppen har inga alls
men den kan stå ändå.