Djupt stod färgen på fura och på sten
furor och stenar, de kasta skuggor här,
i skummande silver och gull.
Sitter på stenen i skuggans breda famn
svartlockig gosse, så bleknad som en hamn
och trevar med stråke på sträng.
Näckens gullharpa spelar opp en dans,
gigan går efter och mister all sin sans
för älvkungen med silver i skägg.
Gossen var blott min egen fantasi-
Näcken var forsen, som brusade förbi
och stänkte sitt skum på min kind.
Ernst Josephson 1851-1906
1 kommentar:
Vad jag vill se näcken. Tror jag ska sätta mej bredvid åa och kanske dyker han upp i forsskummetoch spelar en farlig polska för mej. De e nog bäst jag har flytvästen på mej.
Skicka en kommentar