tisdag

Frostvikens Keramik

Hjärtson, den sötaste av alla la huvudet på sne efter att ha funderat på om vi var värda att hälsas på. Mamma Ko hette Fjälla och var en mycket fin och klok ko som gillade hallonris.


Utsikten fin och värdskapet likaså som tog sig god tid för oss. Goda stutar med ost av fjällkomjölk smakade toppen innan färden gick hemåt igen.
Förresten, det där med supningen kan nog jag bättre själv.

2 kommentarer:

Gudrun sa...

Håller med dej Elin, supningen va klen, men du tippade ju först!
Man blir ju trött utav att va ute och ranta. Du vet vi e ju lite gammal, fniss, fniss.
Trevligt ändå.Kram/Moss

elin sa...

haha, tänkte faktiskt inte på att det var jag som tippa först. trevligt var det iallafall, du har roliga kamrater.